Jo, precis. Min mage är på väg att ge upp. Jag har inte mått så här dåligt på evigheter. Vätar spänt på att kvällen ska dyka upp, det är då det är som värst. Smärta, illamående, oförmåga att äta. Jag som aldrig haft problem med maten och faktiskt brukar kunna äta rätt så mycket, kan helt plötsligt knappt få i mig något alls. Gjorde ytterligare ett besök på Apoteket idag och fick tag på en snäll dam som förklarade varför jag antagligen mår som jag gör. Köpte ett paket lila piller som förhoppningsvis blir min räddning.

Igår var jag ute och flög, en charter-tur till en varmare del av Europa. Arbetade tillsammans med en bekant som har gjort något konstigt med mina känslor. Jag tänker på honom nu, jag tänkte på honom igår och jag kommer förmodligen att tänka på honom imorgon. Men han är helt enkelt för bra för mig.