Jag mår illa. Magen gör uppror. Varför och varför just nu? Har levt på samma sätt i år, varför har den inte sagt ågot tidigare? Ibland blir jag rädd för mig själv, rädd för att jag ska göra något dumt. Det är skrämmande att inte längre se någon anledning till att leva, att inte längre se ljuset och glädjen som jag förmodligen tidigare kunde se. Kommer jag ågonsin kunna se det igen?? Annars orkar jag inte mycket längre.

Jag har varit i Lysekil, i ett försök att ta det lugnt och komma bort från staden. Lugnt blev det, men lyckades fastna framför friidrotts-VM. Nu är jag nere i söder igen, körde ner imorse.

Det jag har framför mig nu är en flytt, visserligen samma gata men allt skall ändå packas ihop och bäras. Kanske bara är bra för mig?

Känner mig tom, det finns liksom ingenting där. Ensam.