Flighten till Paris blev tyngre än väntat. Inte för det att det var många passagerare och mycket att göra, vilket det inte var, utan att min energi plötsligt rann ur mig. Kändes bra när besättningen träffades innan flighten, men någon stans under resans gång tappade jag det. Jag började tappa saker, göra kaffe och thé i samma kanna-samtidigt, spilla så att mina strumpbyxor blev helt fläckiga. Då gick det upp för mig att det var dax att gå hem. Som tur var landade vi innan jag lyckades klanta till mig ännu mer!

Nu har jag 10 dagars semester och drar mig upp till sommarhuset på västkusten. Jag behöver komma bort från den stora staden, all stress och alla måsten. Nu ska jag bara njuta!

Det låg ett brev från sjukhuset på dörrmattan, då jag efter en lång dags flygande ramlade in i lägenheten. Jag är flygvärdinna. Brevet innehöll ett första möte med en psykolog, en sk utvärdering. Täk om jag inte klarar det? Tännk om hon bara skickar hem mig igen? Min första reaktion då jag läst var att sjunka ihop på golvet, med tårar sakta rinnande ner längs kinderna. Var det en känsla av lättnad? Så långe som jag har försökt samla mod till att kontakta en psykolog, och så står det här datum och tid för ett möte på papper..

Detta var igår. Idag är idag.

Vaknade efter att ha sovit 13 timmar. "Inte konstigt att du alltid är trött" säger mina vänner. Kanske är det så. Ska försöka med att bara sova 8 timmar hedan efter.

Ska flyga Paris idag, men först klockan tre. Tänke försöka ta mig ut och gå en sväng nu.