Lyssnar på Pink. Kom hem imorse efter att ha sovit 2.5 timmar i en norsk by. Var helt sanslöst trött när planet lyfte men det var bara ett dra på med ett stort smile.

Vad händer annars? Har varit hos fru doktor och fått medecin som ska få magen att må bättre. Det hjälper men varför i hela friden kan jag inte äta?? En halv banan sen är jag proppmätt..Detta har aldrig tidigare hänt mig.

Går och väntar på att en viss person förhoppningsvis ringer, och när/om han gör det så kommer jag antagligen bli så nervös att jag struntar i att svara. Fast den här gången har jag bestämt mig för att svara; jag känner ju honom och dessutom är han av intresse. Vi får se hur det hela går.

Nästa vecka ska jag till psykologen för ett första samtal. tror att det kommer att bli bra, jag behöver det.. Har nog tappat mig själv nånstans på vägen för länge sedan.

Imorgon ska jag ut och flyga igen. 12 timmar in total. Jag suckar bara jag tänker på det.. Men det skall göras, så är det bara.

Jo, precis. Min mage är på väg att ge upp. Jag har inte mått så här dåligt på evigheter. Vätar spänt på att kvällen ska dyka upp, det är då det är som värst. Smärta, illamående, oförmåga att äta. Jag som aldrig haft problem med maten och faktiskt brukar kunna äta rätt så mycket, kan helt plötsligt knappt få i mig något alls. Gjorde ytterligare ett besök på Apoteket idag och fick tag på en snäll dam som förklarade varför jag antagligen mår som jag gör. Köpte ett paket lila piller som förhoppningsvis blir min räddning.

Igår var jag ute och flög, en charter-tur till en varmare del av Europa. Arbetade tillsammans med en bekant som har gjort något konstigt med mina känslor. Jag tänker på honom nu, jag tänkte på honom igår och jag kommer förmodligen att tänka på honom imorgon. Men han är helt enkelt för bra för mig.